Ur Lizas huvud!
Kan olika personer dra ut det bästa/sämsta ur folk??
svaret på det är nog JA!
eller är det en blandning av ålder och umgänge som gör att man blir som man blir jusst då?
svaret är nog JA dä oxå!
jag kanske är jätte pesimistisk men jag har svårt att tro att personer kan förändras helt bara för att man byter umgänge..eller..borde inte nått sitta kvar?
ibland känner jag mig lurad av att ena dagen passa in och nästa vara bortglömd eller det kanske är dom som blir bortglömda..för vem glömmer?även om man ville och det gör jag oxå ibland..men det finns alltid där..och lurar!!
Ibland bestämmer jag mig för att inte vara den där Liza som alla känner,men det resulterar bara i att det blir 100 gånger värre..
kanske är jag förstörd?vem ska man skylla på?
Orkar inte vara som alla andra och skylla på en taskig uppväxt eller!!??
min uppväxt var annorlunda..borde kanske skriva en bok?;)
det är nog inte min uppväxt i sig som gjort mig lite trasig,det är nog männen i den!
För hur jag än vrider och vänder på allt så finns dom där!
smilandes,arroganta,kärlekslösa egoister som köper kärlek med pengar!
baksluga,våldsamma idioter som ger sig på svagare,förnedrar!!
Det kanske är deras fel?
Min faderliga kärlek bestod av att få 500 lappar nertrycka i handen redan som 9åring!
hästar,hundar och allt möjligt skit du kan tänka dig.men inte en ända kram kan jag lyckas minnas!
Jag kommer ihåg att när jag var liten så tänkte jag alltid att om min pappa levde,Då skulle minsan han aldrig tillåta att jag hade det så här!
Jag hoppades på att han skulle minsan vara annorlunda!kanske var han det?
Så det är inte så konstigt att jag är skeptiskt till kärlek,för vad är det?..jag har försökt se hur alla andra gör!!känns förvirrande och utblottat att bara lämna ut sig...jag håller mig på en säker nivå att inte bli sårad,intalar mig att det är inte hela världen om det här skulle ta slut!
..pust..
Hade en fruktansvärd mardröm härom natten,att jag kommer hem och mamma öppnar durren.
Ner för hennes kind rinner blod och hennes panna är hoptejpad!
Jag ser hur hon skäms och hon ber mig vara lugn!
..jag vaknar upp..allt känns underligt!..men va fan det där var ju ingen dröm?det har ju hänt!!eller??
joo fasiken,jag funderar ett tag!!jo men visst har det hänt!
Flera gånger stod jag i strumporna utanför våran port snyftandes i väntan på polis!
Flera gånger hade jag fläskläpp eller ett och annat blåmärke efter att ha gått imellan,för jag visste att om jag bara gick imellan och kanske fick en armbåge så skulle han sluta slå!
Usch det river upp men ibland behöver man riva upp så man kan släppa det gamla!
Men det kanske inte är så konstigt iallafall att jag är som jag är!
Jag gör utfall,bryter ihop och skrattar om vart annat.
Jag litar inte på någon,ibland inte ens mig själv..
Vill inte ha något medlidande,för jag är fruktansvärt stolt över att vara stark och har en vilja som berget och jag vill inte ändra något som skulle ta det ifrån mig,
Jag vet hur jag absolut INTE vill leva efter att ha letat efter kärlek med dom mest labila människorna och sedan blivit förvånad över hur det slutade!
hahah lite roligt att man kan bli så törstig att man blir naiv!helt blind!!
Fastän jag såg allt helt klart att det här kommer jag aldrig ur levande.
Men en sak vet jag säkert och det är att jag är där jag är idag och har hittat något slags lugn beror bara på mina underbara killar jag nu lever med!
..så kanske finns det hopp,även för en lite kantstöt tös som mig!
Om inte det här är kärlek då vette fasiken vad det är,
så jag lutar mig tillbaka och njuter av åkturen för det här är fan kul;)
//lite lättare Liza;)
svaret på det är nog JA!
eller är det en blandning av ålder och umgänge som gör att man blir som man blir jusst då?
svaret är nog JA dä oxå!
jag kanske är jätte pesimistisk men jag har svårt att tro att personer kan förändras helt bara för att man byter umgänge..eller..borde inte nått sitta kvar?
ibland känner jag mig lurad av att ena dagen passa in och nästa vara bortglömd eller det kanske är dom som blir bortglömda..för vem glömmer?även om man ville och det gör jag oxå ibland..men det finns alltid där..och lurar!!
Ibland bestämmer jag mig för att inte vara den där Liza som alla känner,men det resulterar bara i att det blir 100 gånger värre..
kanske är jag förstörd?vem ska man skylla på?
Orkar inte vara som alla andra och skylla på en taskig uppväxt eller!!??
min uppväxt var annorlunda..borde kanske skriva en bok?;)
det är nog inte min uppväxt i sig som gjort mig lite trasig,det är nog männen i den!
För hur jag än vrider och vänder på allt så finns dom där!
smilandes,arroganta,kärlekslösa egoister som köper kärlek med pengar!
baksluga,våldsamma idioter som ger sig på svagare,förnedrar!!
Det kanske är deras fel?
Min faderliga kärlek bestod av att få 500 lappar nertrycka i handen redan som 9åring!
hästar,hundar och allt möjligt skit du kan tänka dig.men inte en ända kram kan jag lyckas minnas!
Jag kommer ihåg att när jag var liten så tänkte jag alltid att om min pappa levde,Då skulle minsan han aldrig tillåta att jag hade det så här!
Jag hoppades på att han skulle minsan vara annorlunda!kanske var han det?
Så det är inte så konstigt att jag är skeptiskt till kärlek,för vad är det?..jag har försökt se hur alla andra gör!!känns förvirrande och utblottat att bara lämna ut sig...jag håller mig på en säker nivå att inte bli sårad,intalar mig att det är inte hela världen om det här skulle ta slut!
..pust..
Hade en fruktansvärd mardröm härom natten,att jag kommer hem och mamma öppnar durren.
Ner för hennes kind rinner blod och hennes panna är hoptejpad!
Jag ser hur hon skäms och hon ber mig vara lugn!
..jag vaknar upp..allt känns underligt!..men va fan det där var ju ingen dröm?det har ju hänt!!eller??
joo fasiken,jag funderar ett tag!!jo men visst har det hänt!
Flera gånger stod jag i strumporna utanför våran port snyftandes i väntan på polis!
Flera gånger hade jag fläskläpp eller ett och annat blåmärke efter att ha gått imellan,för jag visste att om jag bara gick imellan och kanske fick en armbåge så skulle han sluta slå!
Usch det river upp men ibland behöver man riva upp så man kan släppa det gamla!
Men det kanske inte är så konstigt iallafall att jag är som jag är!
Jag gör utfall,bryter ihop och skrattar om vart annat.
Jag litar inte på någon,ibland inte ens mig själv..
Vill inte ha något medlidande,för jag är fruktansvärt stolt över att vara stark och har en vilja som berget och jag vill inte ändra något som skulle ta det ifrån mig,
Jag vet hur jag absolut INTE vill leva efter att ha letat efter kärlek med dom mest labila människorna och sedan blivit förvånad över hur det slutade!
hahah lite roligt att man kan bli så törstig att man blir naiv!helt blind!!
Fastän jag såg allt helt klart att det här kommer jag aldrig ur levande.
Men en sak vet jag säkert och det är att jag är där jag är idag och har hittat något slags lugn beror bara på mina underbara killar jag nu lever med!
..så kanske finns det hopp,även för en lite kantstöt tös som mig!
Om inte det här är kärlek då vette fasiken vad det är,
så jag lutar mig tillbaka och njuter av åkturen för det här är fan kul;)
//lite lättare Liza;)
Kommentarer
Trackback
